KAPITEL 8: ROBERT A. MONROE

Som jag tidigare nämnt så finns det en viss litteratur om UKU-fenomenet, och en större del litteratur om NDU, nära-dödenupplevelsen.

Att hitta böcker om NDU är enkelt, de finns i snart sagt vilken bokhandel som helst, men att få tag i en bok som handlar om UKU kan visa sig lite mer besvärligt. När jag köpte Agneta Uppmans bok "Ut ur kroppen" så hade jag faktiskt tur. Den fanns i bokhandeln endast en kort tid, och bara någon månad senare fanns ingenting liknande att hitta på bokhyllorna.

Varför är detta fenomen så lite omtalat? Är det mera kontroversiellt än NDU;n? Det borde det inte vara, kanske beror det i stället på att de människor som har UKU:er behåller dem för sig själva. De som skriver om NDU:er är ju oftast läkare, som kommit fenomenet på spåren genom att lyssna på sina patienter, det är mera sällan patienterna själva som skriver om sina upplevelser.

Det var i boken "Ut ur kroppen" som jag för första gången fick höra talas om amerikanen Robert Monroe, en man som hade haft ett stort antal UKU:er, och som hade skrivit två böcker om detta; "Journeys out of the body" och "Far journeys". Robert Monroe var dessutom segelflygare (vilket sammanträffande) och han hade så småningom startat ett eget forskningsinstitut, Monroeinstitutet med uppgift att forska i UKU-fenomenet.

När jag lite längre fram läste ytterligare litteratur, märkte jag hur Monroes namn dök upp gång på gång, och det blev alltmer klart för mig att denne man var en auktoritet i ämnet UKU, kanske den mest kunniga i vår tid.

Jag bestämde mig för att köpa någon av Monroes böcker, men upptäckte snabbt, att någon sådan bok inte fanns att köpa i Jönköpings bokhandlar. En vänlig expedit satte emellertid igång att leta i sina listor, och efter lite detektivarbete kunde vi hitta boken, den kunde beställas från England, hurra!

Några veckor senare satte jag mig ner, med "Journeys out of the body" framför mig. Jag måste konstatera att detta var det mest omfattande, mest kompletta verk om UKU:er jag hade sett. Robert Monroe skrev med distans. Han analyserade sina UKU:er med en saklighet, som ibland nästan kunde verka torr. Till exempel så talade han aldrig om sin astralkropp utan sade helt enkelt "the sekond body" dvs. den andra kroppen, enkelt och helt utan ockulta accossiationer. Dessutom förstod jag att hans observationsförmåga måste vara någonting alldeles extra. Han verkade helt enkelt vara en ovanligt intelligent människa.

Monroe fick sin första ut ur kroppenopplevelse år 1958. Han var då 42 år och hade dittils inte varit med om någonting liknande. I början tog han ingenting för givet, utan gick till läkare, psykiater och psykolog för att låta sig undersökas. Först efter att flera gånger befunnits fullt fysiskt och psykiskt frisk accepterade han fenomenet som verkligt, däremot ville Monroe inte säga VAD det var för någonting. Först efter att gång på gång under sina UKU:er fått se saker, som inte på något sätt varit möjliga att se, om han inte verkligen varit där, konstaterade han att han någon del av hans medvetande faktiskt kunde lämna hans kropp.

Monroes undersökningar av sina och andras UKU:er är minst sagt anmärkningsvärda. Allteftersom åren går fördjupas hans upplevelser, och Monroe upptäcker att det man under en UKU inte bara kan komma ut i den vanliga fysiska världen, utan även i andra dimensioner. Den "vanliga" fysiska världen kallar Monroe på sitt eget osentimentala sätt helt enket för "lokalplan 1". I lokalplan 1 ser världen ut på samma sätt som den brukar göra när man befinner sig i den fysiska kroppen, skillnaden är bara den att man har fått en lättare kropp. Man kan ta sig igenom fast materia, som en vägg eller ett fönster, man kan flyga genom luften, allt bara genom att önska sig det. Tanke omsätts omedelbart till handling.

Monroe beskriver ingående hur man tar sig till detta tillstånd genom "the vibrational state" dvs. vibrationstillståndet. Precis som i mitt eget fall förlamas här Monroes kropp, medan han känner vibrationernas frekvens öka. Efter ett tag verkar det som om hans kropp vänjer sig, och vibrationerna blir med åren allt svårare att uppfatta.

En annan sak som också börjar inträffa efter en tid är att Monroe under sina utflykter kommer till något som inte är den vanliga fysiska världen, och där vad som helst tycks kunna hända. Han kallar denna tillvaro för "lokalplan 2" och beskriver det närmast som en slags "drömvärld". Den kan se ut hur som helst, och det verkar som om man själv kan förändra den, genom medvetna eller omedvetna tankar. Lokalplan 2 kan kanske enklast beskrivas så här: Tänk dig att du är helt vaken. Du önskar dig en stol och vips, så står det en riktig stol framför dig. Du kan ta på den, sitta på den, den är så verklig du kan föreställa dig. Men om du istället tänker på någonting dåligt, så finns det också framför dig. Det är inte bara dina medvetna tankar som styr denna värld utan också dina omedvetna. Kort sagt, som du är, så blir det i lokalplan 2.

När jag jämför med mina egna UKU:er kan jag bara konstatera att samma utveckling har skett i mitt fall. Under mina första flygturer befann jag mig alltid i mitt sovrum, och det såg precis likadant ut som det gjorde när jag var vaken. Men efter ett tag hände det allt oftare att jag kom ut i en helt annan värld, och jag kunde inte alls säga var jag befann mig. Dessutom verkade det som om frekvenserna kunde ändras under en UKU, och jag kunde förflyttas från lokalplan 1 till lokalplan 2.

Efter ytterligare en tid upptäkte Monroe en värld, som han fyndigt nog kallade lokalplan 3. Den kan närmast beskrivas som en parallell med vår egen värld. Där fanns människor, hus, bilar mm. Allting var ungefär som vanligt, men ändå annorlunda. Husen var annorlunda, liksom bilarna och allting annat.

I skrivande stund har jag själv inte varit med om något liknande, men Monroe stannar inte här. Jag lyckades så småningom komma över hans andra bok "Far journeys" och här utvecklar han sitt resonemang ytterligare.

Den här boken handlar mest om det arbete, som utförts på Monroe-institutet, och jag ska inte kommentera det närmare här. låt oss bara säga att resultaten är fantastiska, och den intresserade rekommenderas att skaffa någon av Monroes böcker. En sak vill jag emellertid gärna nämna, allteftersom Monroe får djupare UKU:er utvecklar hans kunskaper kring de olika dimensioner man kan ta sig till. Han överger här termerna lokalplan 1, 2 och 3 och talar istället om 7 olika dimensioner, bestående av en allt högre energi. Den första av dessa energier är det gamla lokalplan 1, den vanliga fysiska verkligheten. För att under en UKU färdas till en högre dimension måste man först lära sig att höja sin frekvens ytterligare. I dessa olika "lager" finns olika levande varelser, människor vars fysiska kroppar är döda, som här fortsätter sin tillvaro för att så småningom återvända till det fysiska, och återfödas i en ny kropp. Här finns de varelser, vilka verkar som hjälpare, vägledare åt människor i den fysiska världen, och ibland kan man även stöta på astralkroppar från andra människor, som sover, och har lämnat sina kroppar.