KAPITEL 14: FRAMTIDEN.

Framtiden börjar nu. Vi vet inte vad den kommer att innehålla. Vi lever i en värld som genomgår stora förändringar. Det skrivs historia mitt framför våra ögon. Detta är onekligen en spännande tid att leva i.

I mitt eget fall känns det som om framtiden redan har börjat. Den började för några veckor sedan, i december-91. Eller varför inte i Februari-89, när jag lämnade min kropp för första gången. Eller kanske redan i December-87, när jag såg Shirley Maclaines film, och blev så tagen av det jag såg.

Alltsedan dess känns det som om allting bara rullar på fortare och fortare. Det verkar som om jag håller på att förstå något mycket stort, som jag bara befinner mig i början av ännu.

För ett par månader sedan reste Tanja och jag till Blekinge över en helg för att hälsa på mina föräldrar. På söndagen hade Ljusets vänner i Ronneby en sk. medial demonstration, och vi hade alla fyra bestämt oss för att åka dit. Det var ganska länge sedan jag hade varit på någon seans, och ärligt talat var jag inte så intresserad denna gången heller.

Jag hade sett alltihop många gånger förut. Visserligen var mediet duktigt, jag hade sett henne arbeta tidigare, men hur imponerande det än var så skulle det förmodligen inte tillföra något nytt. Jag skulle inte förstå mer om hur ett medium fungerar, vad det är hon egentligen ser, och jag skulle inte få något meddelande den här gången heller. Hon skulle gå till många andra, men inte till mig.

Jag hade fel. Den här gången var det min tur att få ett meddelande. Men det var inte den vanliga hälsningen ifrån en avliden släkting, eller ett tips om mina matvanor, det var något annat.

Besök hos mediet Ulla 911208

Besöker åter Ljusets vänner och Ulla, ett medium, har medial demonstration. Efter att alltid ha blivit passerad tidigare hade jag inga större förväntningar. Hon går emellertid direkt fram till mig och Tanja, och talar länge:

"Det står en ljusvarelse bakom dig, det är din andlige ledare och han kommer från en mycket hög andlig dimension. Du har varit en sökare i hela ditt liv, även på sitt sätt under din barndom. Likaså har du varit en sökare under flera av dina föregående liv.

Du kommer snart att uppleva en stor förändring i ditt liv, och allting i ditt liv hittills har varit en förberedelse för detta. Snart är svårt att definiera, det kan handla om kanske fem år.

Var beredd på denna uppgift, och på det ansvar det innebär. Du vill att allting ska vara mycket noga planerat, och gör oftast ingenting utan att först ha tänkt igenom det hela mycket noga."

Jag måste hålla med om att så var fallet.

"Du har en tendens till att bli dogmatisk ibland, om du försöker slappna av lite mer och bara låter saker och ting komma, så går det lättare och fortare. Tycker du om ritualer?"
Jag svarade nej, hade svårt att förstå frågan.

"Du vill gärna att andra människor ska förstå lika mycket som du förstår, men du måste ha mer fördragsamhet med dem och tänka på att de inte befinner sig på samma utvecklingsnivå som du. En dag ska de också förstå."

Ulla vände sig nu mot Tanja:
"Det finns ett band mellan er, känner ni varann?"
"Vi är gifta", svarade Tanja.
"Ja då borde ni ju känna varann. Ni har dessutom haft inkarnationer ihop tidigare. Allt var emellertid inte alltid bra(lyckligt) då. Du (Tanja) har nyligen haft en inkarnation som färgad, troligen i Afrika, som slav. Det var ett mycket svårt liv. Även ditt nuvarande liv har varit svårt hittintills.
Allt det svåra har du nu bakom dig. Din framtid kommer att bli ljusare. Du (ni) har en tendens att deppa ihop och se det mörka i tillvaron. Se det ljusa istället.

Du är klädd i för mörka kläder, de borde vara ljusare. Det finns mycket färger runt dig, målar du?"
Tanja svarar "ja, lite grand."
"Fortsätt att utveckla ditt målande, det är bra för dig. Sjunger du?"
"Nej."
"Du borde sjunga, det är också bra, du har mycket musik inom dig. Se det positiva i livet."
Åter till mig:
"Som jag sa tidigare har du en andlig ledare från en mycket hög andlig dimension. Var beredd på din nya uppgift. Gud vare med er bägge!"

Någon timme senare gick vi därifrån, fulla av frågor. Vi hade fått ett meddelande om vad som skulle komma, och det lät viktigt. Hur skulle man tolka detta? Jag skulle få en ny uppgift, vad då för en uppgift? Hur skulle jag ställa mig till detta? Skeptisk? Ödmjuk?

Ulla hade lyckats beskriva mina egenskaper, såväl positiva som negativa, nästan på pricken, såvitt jag själv kunde bedöma. Det enda jag inte kunde förstå var när hon talade om ritualer. Och att bli kallad klok hade jag förstås ingenting emot, vad som nu kunde menas med detta. Alla anser väl sig vara mer eller mindre kloka.

Tanjas liv har varit fullt av sjukdom, och svåra miss-räkningar, så även här hade mediet rätt. Ulla kände varken mig eller Tanja det minsta. Tanjas liv skulle bli bättre nu, sade hon. Detta lät ju hoppfullt.

Att Tanja och jag skulle ha levat tillsammans i ett tidigare liv, hade vi själva kommit fram till tidigare. Det kom inte som någon överraskning. Känslan av att känna varandra så väl från den första stund vi träffades, och den starka telepatiska kontakt vi så ofta kände, hade gjort oss övertygade om detta.

Jag hade förstått en sak. Om jag skulle ta Ullas meddelande på allvar, så måste jag vara ödmjuk inför framtiden.

Dagarna gick fort, vi närmade oss julen-91 och Tanja och jag reste till Moskva, för att hälsa på hennes familj och vänner. En spännande och intressant resa, skulle det visa sig.

Tanjas vänner är den sortens människor som man skulle lita på i alla lägen. De hade gått rakryggade igenom den gamla kommunistiska tiden, och stod nu emot även den nya tidens tilltagande anarki. De var programmerare, företagare, konstnärer, alla mycket duktiga, och mycket varma människor.

En kväll åkte vi iväg för att träffa Olga, en av Tanjas väninnor. Jag visste inte speciellt mycket om henne, bara att hon broderade tavlor och ikoner i silke. Tanja hade en sådan ikon hemma i Jönköping, den var mycket vacker.

Olga visade sig vara en konstnär av rang. Hennes större silkesbroderier köps av den Ryska kyrkan, och hon säljer mindre till privatpersoner. Av all vacker konst jag fått se i Ryssland, var detta bland det vackraste.

Tanja och Olga pratade mycket fort på ryska, de hade mycket att säga till varandra. Jag satt mest och lyssnade, en del kunde jag förstå, men långt ifrån allt. Jag visste att Tanja ibland hade så mycket att säga till sina vänner, att hon inte riktigt hann med att översätta till mig. Nåja, jag måste väl lära mig ryska så småningom.

Olga hade en utstrålning, som jag inte kunde undgå att märka. Det riktigt lyste energi om henne, och ögonen bokstavligen gnistrade. Plötsligt började hon tala till mig, och Tanja översatte.

Hon berättade att hon kunde se med det sk. tredje ögat, dvs hon var synsk. Detta kom knappast som en överraskning för mig. Jag hade nästan väntat mig det.

"Du har tidigare levt ett liv som viking i Norge. Du hade två fruar. Den ena av dem blev mördad av människor, som trodde att hon hade sysslat med några oegentligheter. Du blev mycket olycklig över detta, för du älskade henne mycket.

Du har även haft en inkarnation tillsammans med Tanja. Ni levde som man och hustru på Kreta för mycket länge sedan.

I ett liv var du kvinna, och bodde i Frankrike. Sammanlagt har du levt sex liv som människa, men jag kan inte se mer just nu. Vi har druckit öl till maten, och alkohol förstör min förmåga att se. Låt oss träffas igen om ett par dagar, så ska jag berätta mer."

Om jag ville träffa henne en gång till! Detta var den första gången jag hade fått en chans att sitta helt privat och lyssna på en medial människa. Några dagar senare satt vi åter tillsammans, och här följer Olgas berättelse:

"Det liv som betyder mest för ditt nuvarande liv är inte ditt närmast föregående, utan ett liv på Atlantis. Du var där en mycket klok man, jämställd med en präst. Vid Atlantis undergång skickades människor till Amerika och Egypten, för att föra kunskaperna vidare. Du reste till Egypten, dit du kom som en mycket gammal man, med långt vitt hår, skägg och blå ögon. Egypten befann sig på ett ganska primitivt stadium.

Du dog här, innan du kunnat dela med dig av din kunskap. Därför är det din uppgift i ditt nuvarande liv att åter minnas denna kunskap, och dela med dig av den. Det förväntas av dig att du ska börja med detta snart, och det är en viktig uppgift. Din uppgift i detta liv är alltså att vara lärare, men du ska undervisa djupare kunskap, som du inte har inhämtat än.
"Läs mer böcker", säger Olga till mig. "Du måste hitta din gamla kunskap. Allting kommer att komma till dig mycket snart.

Du har levt två liv som grek, varav ett med Tanja på Cypern. Ni älskade att dansa, så mycket att Tanja födde ett barn för tidigt pga. dansandet. Tanja fick fyra barn.
Förutom dina olika jordeliv har du dessutom levat på en plats som heter Monsalvat, (en stad i rymden, som Olga uttryckte det.) En ickefysisk civilisation på en hög andlig nivå.
Tanja har levt Fler liv än du, och hon har ett svårare karma.
Hon måste arbeta mycket med sitt karma, göra goda saker, ge skönhet till världen.
Du måste läsa mycket, utveckla din själ, hjälpa Tanja."

Olgas berättelse fascinerade mig mycket. Framför allt reagerade jag över hur väl hennes berättelse överensstämde med den jag fick av Ulla i Ronneby bara några veckor tidigare. Men här fick jag veta mer, och jag tog nu talet om min nya uppgift på ännu större allvar än tidigare. Jag vet forfarande inte vad det är meningen att jag ska göra, jag har inga som helst minnen av några tidigare liv, eller tidigare kunskap. Jag kan bara hoppas att jag, när jag ställs inför denna nya uppgift, också får den kunskap som krävs för att klara av den. Tills vidare tar jag varje ny dag som den kommer, glider ut ur kroppen lite då och då, och för mig känns det som om framtiden redan har börjat.