KAPITEL 13: NY VÄRLDSBILD?

Man ändrar inte sin uppfattning om livet och världen över en dag. Det är, och måste vara en succesiv process. Det är ingen som helst tvekan om att jag har förändrat min världsbild de senaste åren. Skulle man fråga mig om min syn på religionen har ändrats, måste jag också svara ja.

Även om jag trodde på ut ur kroppenfenomenet innan jag själv lyckades lämna min kropp, var det ändå en kraftig omställning att ställas inför faktum, när jag fick min första UKU. Upplevelsen var omskakande, och jag var tvungen att acceptera det faktum, att det medvetande som är jag kan existera utanför den fysiska kroppen.

Även om detta i sig inte är ett bevis för att själen överlever den fysiska döden, framstår ju ändå denna tanke då i ett helt annat läge än innan. Om man accepterar UKU;n som ett faktiskt lämnande av kroppen, måste man också anse det som troligt att vi lever vidare på något sätt efteråt.

De som har UKU:er har, likaväl som de som har haft en NDU, en kunskap som de har mycket svårt att förklara för de som inte själva haft en liknande upplevelse. Att veta något som de flesta människor inte ens är beredda att tro på, kan vara svårt ibland.

Ändå tror jag inte att det skulle vara bra om alla människor fick uppleva en UKU. Allting ska komma i sin tid, och att få en UKU innan man är mentalt förberedd för det, kan skaka om en människas värlsbild för mycket, och rentav vara farligt för psyket.

Den världsbild som jag har nu, har växt fram stegvis under de senaste åren. Den har utvecklats ur ett intensivt läsande av böcker, tillgängliga för alla men ändå lästa av få, ur möten med synska, mediala människor men inte minst ur mina egna upplevelser.

Det är numera min fasta uppfattning att vår historia, så som den står skriven i historieböckerna, inte är helt riktig. Vidare är jag övertygad om att vår kyrka med sina präster idag befinner sig långt ifrån vad Jesus en gång försökte förklara för oss.

För att börja med historien; det finns alltför många tecken som tyder på att det funnits kulturer långt före de Egyptiska, Babyloniska, Indiska och Kinesiska, vilka vi idag räknar som de äldsta, för att vi ska kunna bortse ifrån dem. Dessutom kan man hitta intressanta fynd även från dessa kulturer, vilka inte låter sig förklaras med den gängse historieskildringen. Så har man till exempel funnit ett föremål i Babylonien, som faktiskt är ett fungerande batteri. Det är flera tusen år gammalt. Hoppsan!

Vad gör man, när man upptäcker ett sådant fynd? Ja, den etablerade vetenskapen tycks göra som strutsen, stoppa huvudet i sanden för att slippa se det som inte stämmer överens med det de tror på.

Är då detta ett isolerat fynd? Ingalunda! Det finns åtskilliga, och den intresserade rekommenderas återigen att ta del av den litteratur som finns i ämnet. Ett besök på närmaste bibliotek kan ge gott resultat.

De Egyptiska pyramiderna är ett av värlens mest myt-omspunna byggnadsverk. De påstås till och med ha magiska krafter. Om detta är sant vet jag inte, men vad som är enklare att konstatera är de matematiska samband, som finns inbyggda i pyramidens konstruktion.

Genom att jämföra pyramidens mått, kan man utläsa konstanten pi med fem decimalers noggrannhet, man kan se årets längd i dagar med två decimalers noggrannhet, plus ett antal olika mått på jordklotet. Kanske kan man en dag lära sig att utläsa ännu mer ur de Egyptiska pyramiderna.

Det krävs en mycket avancerad matematisk och astronomisk kunskap, för att få fram de siffror, som vi idag kan konstatera att de gamla Egyptierna kände till. Vi vet att de gamla grekerna inte bara visste att jorden var rund, utan även lyckades beräkna dess omkrets med mycket god precision. De räknade också ut avståndet till månen, och fick även här fram ett korrekt värde. I bägge fallen använde man sig av triangelmätning, enkelt men effektivt. Denna kunskap skulle sedan försvinna i ungefär två tusen år, tills vår gryende västerländska civilisation skulle återupptäcka den.

De mått som finns i pyramidernas stenar tyder på att de gamla Egyptierna hade en ännu större kunskap än de gamla Grekerna. Var kom denna kunskap ifrån? Detta är inte allt.

I urgamla Indiska skrifter, skrivna långt före bibeln, finns hela skapelseberättelsen nedskriven. Men den är mer utförlig än den senare bibliska, man talar här om sju tidsåldrar i stället för sju dagar, och livets uppkomst beskrivs på ett sätt som inte ligger allför långt ifrån dagens vetenskapliga bild. När man läser denna skapelseberättelse, framstår det som minst sagt troligt att bibelns dito är en förenklad kopia av sin Indiska föregångare.

Vidare kan man i de gamla Indiska skrifterna läsa i klartext att jorden är ett klot, som rör sig runt solen. Detta skrevs alltså tusentals år före kristi födelse! Varifrån fick de gamla Indierna denna kunskap?

Berättelsen om syndafallet finns även i Indien. Denna legend, som vittnar om en oerhörd katastrof återfinns också i Babylonien, Egypten, Grekland, Spanien, Kanarieöarna, Mexiko, Centralamerika och Peru. Överallt finns samma legend, om ett land som försvann i havet och hur ett fåtal människor lyckades rädda sig därifrån. I de Amerikanska legenderna fanns landet i öster, på andra sidan Atlanten kom de överlevande från väster.

Om denna historia bara hade återfunnits i ett land hade det varit en sak, men när nästan exakt samma legend uppstår i så många länder runt om i världen, blir det svårt att bortse ifrån den.

Jag tror att Atlantis fanns, och att det låg någonstans i Atlanten. De kunskaper som våra förfäder uppenbarligen hade, och som sedan undan för undan försvann, kan mycket väl ha kommit därifrån.

Men om nu Atlantis verkligen fanns, varför kan man då inte hitta några rester av detta rike nere på havsbottnen, undrar kanske någon.

Det har man gjort! I Atlanten utanför Floridas kust har man hittat en mur nere på havsbottnen. Man kan inte säkert säga vad det är, bara att den helt avgjort är gjord av människor. Den påminner till sin konstruktion om de murar man idag kan återfinna i Peru. Denna plats utanför Florida, som nu är havsbotten, har alltså tidigare varit land, och här har funnits någon form av civilisation, detta vet man.

Varför drar jag nu upp alla dessa historiska teorier? Jo, därför att dessa behandlas lika styvmoderligt av den etablerade vetenskapen som det sk. övernaturliga. Allting som inte stämmer överens med den gängse accepterade världsbilden blundar man helt enkelt för. Om det skulle bli allt fler tecken på att man har fel, ja, då blundar man bara ännu hårdare.

Denna rädsla för förändring hos vetenskapen kan vi spåra långt tillbaka i historen. I dag bränner vi inte folk på bål längre, om de kommer med omstörtande sanningar, så som man gjorde på medeltiden. Inte heller sätter vi folk i husarrest, ett öde som drabbade stackars Gallilei, för att han berättade vad han såg i sin kikare.

Nej, men vi förlöjligar, och det är minst lika effektivt.

Läran om reinkarnation anses i dagens västerländska civilisation som en lite udda teori, varför det? Den kan spåras tillbaka genom våra gamla kulturer så långt vi kan se. Den finns fortfarande i flera av de stora världsreligionerna, och har ursprungligen även varit en del av den kristna. Det är ett historiskt faktum att reinkarnationen förbjöds ur den kristna läran på 500-talet efter kristus av den då Östromerska kejsaren. Ur Döda Havsrullarna kan vi utläsa att Jesus hade nära kontakt med esseerna, ett religiöst brödraskap som bl.a. predikade reinkarnation. Av detta finns numera inget kvar i bibeln.

Jag tror att vi lever flera liv. Det är egentligen inte mera otroligt än någon annan teori, och styrks inte minst av ett stort antal människor värden runt, som minns tidigare liv, och vars berättelser kunnat kontrolleras. Det har visat sig att en person som minns ett tidigare liv alltid dog ung i detta liv. Kanske är det så att om ett liv avbryts för tidigt, kan man snabbt få en ny chans. Eftersom tiden mellan liven varit kort, så kan man komma ihåg den tidigare existensen. De som fått leva ett fullt, långt liv måste vänta längre på nästa tillfälle, och har inga minnen kvar.

Jorden är som jag uppfattar det en skola. Hit kommer vi gång efter gång för att skaffa erfarenheter. Varje nytt liv ger oss massor av nya erfarenheter, och nya kunskaper. Om vi skulle minnas de tidigare liv vi haft, skulle detta störa inlärningsprocessen i vårt nuvarande liv. Därför har vi inga direkta minnen av dessa. Ändå bär vi på arvet ifrån dem. De sitter kvar som känslor för etik, moral, mm. Kunskaper som vi har haft under ett liv kan vi lättare plocka fram igen nästa gång.

När vår fysiska kropp dör, lämnar vi den precis som under en UKU, men den här gången kan vi inte komma tillbaka igen. Vi hamnar istället i en ickefysisk värld, där vi fortsätter vår existens på samma utvecklingsnivå som vi uppnått under vårt jordeliv. Här gäller regeln att lika söker lika, dvs alla i vår omgivning finns på samma utvecklingsnivå som vi själva.

De starka känslomässiga reaktioner som finns på jorden finns inte här, och därför är det svårare att utvecklas i denna tillvaro. Av denna anledning kommer vi, när vi har bearbetat vårt gamla liv färdigt, att söka oss ner till jorden igen för ett nytt liv, och en ny chans att höja vår utvecklingsnivå.

Det kan ta lång tid mellan varje liv, och därför är det så oerhört viktigt att vi gör det bästa av det liv vi lever nu.

Vi ska alla framåt, uppåt. En del lär sig fortare, och behöver inte leva så många jordeliv, andra håller på lite längre. Vi är alla olika. För att lära oss kan vi behöva både bra och dåliga erfarenheter, därför får vi ibland leva ett lätt liv, ibland ett svårt.

Om vi utför dåliga handlingar i ett liv, så kommer detta att slå tillbaka mot oss längre fram. Kanske i samma liv, kanske i ett senare. Detta är lagen om karma, verkan och återverkan. Denna lag är universell, vi kan aldrig komma ifrån den.

I den ickefysiska värden finns alltså människor mellan sina jordeliv. De existerar i lager efter lager av olika dimensioner av allt högre frekvenser, allt efter sin utvecklingsnivå. De som kommit upp i det högsta lagret återvänder till jorden en sista gång, för att därefter höja sin frekvens ytterligare, och lämna tillvaron som människa.

Över dessa olika lager finns ytterligare nivåer. Här finns andevarelser som inte längre behöver återvända till jorden. Här planläggs, och kontrolleras våra liv. Här finns våra andliga ledare. Tillsammans med sk. hjälpare från de lägre jordiska ickefysiska dimensionerna kontrollerar de hur våra liv fortlöper. En människa som någon gång skulle få se en sådan andevarelse, kan mycket väl tolka detta som en vision av en ängel.

Trappan fortsätter emellertid uppåt. Allt högre världar, vibrerande med allt högre frekvenser, ända upp till det högsta kunnandet, den yttersta makten, det som vi kallar Gud.

Vad är det då som vi ska lära oss här på jorden? Ja, så vitt jag har förstått kan allting sammanfattas i två ord.

Kunskap och kärlek. Låter det inte enkelt? Och ändå är det så svårt.