INLEDNING

Det enda i denna bok som inte är absolut korrekt återgivet är några vänners namn, som jag har tagit mig friheten att ändra på.

Jag är inte speciellt förtjust i långa inledningar. När jag själv läser en bok hoppar jag ofta över inledningen för att så fort som möjligt komma åt den verkliga handlingen i boken. Av denna anledning har jag valt att göra den här inledningen så kort som möjligt.

Låt mig säga detta först som sist. Jag är inte, och har aldrig varit en sk. flummare. Jag har aldrig haft några som helst psykiska problem. Jag har aldrig provat knark av något slag. Jag dricker ytterst måttligt, och har faktiskt inte ens rökt en enda cigarrett. Jag har en naturvetenskaplig utbildning, och anser mig vara en i första hand logiskt resonerande människa.

Det här är berättelsen om mitt möte med en ny verklighet. En verklighet som för de flesta människor är mer eller mindre okänd, utom möjligen genom litteratur. En verklighet som många inte ens tror på. För kan man egentligen tro på att det finns människor som ibland lämnar sina fysiska kroppar och flyger iväg, fria som fågeln?

Jag har gjort det. Denna synnerligen egenartade upplevelse har tvingat mig att se på min omvärld med andra ögon. Jag har måst ompröva hela min världsbild, och begreppet verklighet har numera blivit betydligt svårare att definiera än det var tills bara för några år sedan. Gång på gång har jag dessutom kunnat konstatera att den naturvetenskapliga världsbilden helt enkelt inte räcker till. Det är inte alls så att jag slutat tro på naturvetenskapen, men det är min erfarenhet att den bara förklarar en liten del av verkligheten. En verklighet, som tycks vara mycket större, och mycket fascinerande.

Jag har också upptäckt hur olika människor reagerar, om jag berättar för dem vad jag håller på med. Den vanligaste reaktionen är tyvärr den arroganta: "Ha ha, jaså du, det säger du, menar du att du tror på sånt där?"

Därmed är det samtalet slut. Den här människan behöver inte lyssna på mig, han vet redan allt och kan ögonblickligen idiotförklara mig. Inför den här sortens reaktion är det inte svårt att förstå varför man hör så lite om sådana här saker. Den som haft en märklig upplevelse väljer hellre att behålla den för sig själv, än att gång på gång mötas av trångsynta människors hån.

Ändå är vi ganska många. Undersökningar har visat, att så mycket som 5-25% av alla människor någon gång har haft en UKU ( ut ur kroppenupplevelse, som fenomenet normalt brukar kallas ). Det har också visat sig, att de flesta av dessa människor undviker att tala med andra om sin upplevelse.

Som tur är finns det även andra människor, som när ämnet förs på tal reagerar med nyfikenhet, och vill höra mera. Kanske är dom kritiska, men dom lyssnar i alla fall.

Det är i och för sig ingen tvekan om att man bör vara kritisk när man närmar sig det sk. övernaturliga. Frågan är väl om det finns något område, där det finns mera mera skoj och lurendrejeri än här. Mer eller mindre religiösa sekter, som i vissa fall tycks ha som huvudmål att lura alla pengar av lättlurade människor blandas med kursgårdar där man mot betalning kan utvecklas på allahanda sätt. Det är inte lätt att veta vad som har en verklig substans, och vad som bara är rent trams.

Att tro att allt är bluff bara för att en del saker visat sig vara bluff, är lika olyckligt som att tro att allt är sant om någonting visar sig vara sant. Man måste bedöma varje företeelse för sig, och aldrig upphöra att ha ett kritiskt sinnelag. Om man studerar den stora mängd litteratur som faktiskt finns i olika övernaturliga frågor, upptäcker man dessutom en hel del gemensamma nämnare. Man kan rentav få en aning om hur de stora religionerna en gång kan ha utvecklats ur dessa fenomen.

Av egen erfarenhet vet jag att det finns många människor som har haft en ut ur kroppenupplevelse, men som valt att inte berätta det för någon. Kanske är man rädd att bli betraktad som löjlig av sin omgivning, kanske har man helt enkelt inte riktigt förstått vad det var.

Det finns dessutom en stor mängd människor som kan nå det speciella tillstånd som krävs för att kunna lämna sin kropp, utan att riktigt veta vad det är för någonting. Genom att försiktigt höra mig för i mina skolklasser har jag dragit slutsatsen att åtminstone 5-10% av mina elever bär på denna förmåga.

Om jag med denna bok kan nå en enda av alla dessa människor, och hjälpa honom eller henne att få uppleva det jag har fått, är jag nöjd.