
|
Om man tar Acherkogelbahn från Ötz till Hochötz finns goda möjligheter till enkel (även ambitiös) men vacker vandring. (större bild) |

|
Alldeles intill reser sig Acherkogel, Österrikes nordligaste 3000-metare. (större bild) |

|
Vägen upp till Roßköpfe är mycket enkel. Robert och jag hittar emellertid en egen väg. (större bild)
|

|
Den är lite brantare, men betydligt roligare. (större bild) |

|
Toppen på Roßköpfe är vacker, men vi ska ju högre upp och fortsätter snart. (större bild) |

|
Vägen går nu vidare mot Wetterkreuzkogel, bara ytterligare drygt 200 höjdmeter. (större bild) |

|
Även här är vägen mycket enkel och här finns därför många turister. (större bild) |

|
Välkomstkommittén på Wetterkreuzspitze. Den här killen var väldigt nyfiken på vad jag hade i min ryggsäck. Han fick ett kex till slut. (större bild) |

|
Toppen på Wetterkreuzkogel, 2591m. Gott om turister, som sagt. (större bild) |

|
Lite till höger om mitten syns Sulzkogel, 3016m, som jag gick upp på för två år sedan. (större bild) |

|
Men vi ska ta oss vidare i riktning mot Acherkogel, över Große Windegg och Mittertaler Scharte. Vägen över dessa är svart = nästan inga turister. (större bild) |

|
Utsikt ner i Ötztal. (större bild) |

|
Passagen av Große Windegg underlättas av kedjor, vilket gör det hela ganska smidigt. (större bild) |

|
Vidare mot Mittertaler Scharte. Därifrån följer en ganska brant nergång, dock utan säkringar. (större bild) |

|
Tillbaka i grönskan på lite lägre höjd, på väg mot linbanestationen. I dalen syns Ötz. (större bild) |