|
I
det här fallet startar vandringen vid linbanestationen, på
1790 m höjd. (större
bild) |
|
Stigen
slingrar sig först upp till Elferhütte, vilken nås
efter ca 20 min. I bakgrunden syns Stubaital. (större
bild) |
|
Efter
en sen vår i Österrike blommar vårblommorna nu
för fullt på berget. (större
bild) |
|
Landskapet
blir allt mer dramatiskt ju högre upp man kommer. I bakgrunden
Ilmspitze.(Större
bild) |
|
|
|
Stigen
upp mot toppen. Bara ca 100 m kvar. (större
bild) |
|
De
allra sista metrarna är säkrade med stålwire, vilket
behövs. Med hjälp av wiren är det dock inga större
problem att ta sig upp. (större
bild) |
|
Efter
toppen går färden vidare mot passet Zwölfernieder,
på 2335 m höjd. I bakgrunden syns Habicht, 3277 m. (större
bild) |
|
Utsikten
ner i Pinnistal är vidunderlig och går naturligtvis inte
att återge fullt ut på foto. Det ord som kom till mig
när jag stod där var: overkligt. (större
bild) |
|
Snart
framme vid Zwölfernieder. Bakom passet reser sig Zwölferspitze,
som jag nu tänker ge mig på. (större
bild) |
|
Vandringen
övergår alltmer till ren klättring med händer
och fötter. Ett stup till vänster kompletteras med ett
annat åt höger, och ca 10 höjdmeter från toppen
känner jag att nu räcker det. De sista metrarna är
mycket branta, längs en smal kant med stup på bägge
sidor så jag vänder här. (större
bild) |
